André Spång

Jag åkte till Nuuk på Grönland för att skriva ett reportage om Grönlands fotbollsförbunds förberedelser inför deras ansökan till Uefa 2020. När jag anlände till min lilla boning jag bokat via Airbnb hann jag knappt sätta ner väskorna innan jag fick skynda mig iväg för att hinna sitta med på ett styrelsemöte med fotbollsförbundet. Sedan föjde nio hektiska dagar, jag träffade en journalist på tidningen Sermitsaq, försökte förhöra mig om den grönländska fotbollens dåtid och nutid. När jag uppgiven lämnade redaktionen en timme senare hade jag fått förklarat att ingenting var på gång med fotbollen på Grönland. Som tur var visade sig detta inte vara sant.

Produktiva dagar följde, jag åt lunch med en vänliga och hjälpsam klubblagstränare. Han ritade upp en bild av hur fotbollen faktiskt såg ut på Grönland, gav mig sitt perspektiv och sade vad han tyckte om den stundande ansökan. När vi tog följde efter lunchen lotsade han mig till personen som skulle bli mitt nästa intervjuobjekt. Grönländsk fotbolls starke man. Genom honom fick jag information om var grönländska futsallandslaget skulle hålla sin nästa träning. På sin födelsedag skjutsade den vänliga klubblagstränaren mig till idrottshallen.

En ung lovande grönländsk fotbollsspelare bjöd in mig till sitt hem, vi drack kaffe pratade om hur det är att vara ung på Grönland. Sen gick vi och hämtade hans dotter på förskolan. På vägen dit berättade han om sina drömmar, sin syn på fotbollen som en enande kraft och rådde mig att iallafall testa att käka val. Jag skrev ner det han sa och på kvällen käkade jag val och ris på en restaurang. Hur mycket jag än ansträngde mig för att tycka om valen så smakade det tyvärr inget vidare.

När jag skulle träffa fotbollsförbundets ordförande hittade jag inte till hans kontor, eftersom en halvtimmes surf kostade ungefär lika mycket som flygbiljetten fick jag springa till det lokala biblioteket för att få tillgång till wi-fi. Därefter lotsade jag mig rätt och hade ett väldigt långt samtal med ordförande. Vi tog avsked och jag såg hur mitt material sakta formade sig till ett färdigt reportage. Näst sista dagen ägnade jag åt att halka runt på klipporna som omgärdade Nuuk stadium (som egentligen bara var just en konstgräsplan med omgärdande klippor) för att ta bilder. Nere på planen pågick en turnering där olika företag möttes på sjumannaplaner. Jag fick en mängd bra citat när jag senare gick runt och pratade med de olika lagen.

Dagen innan hemresan hem överblickade jag mina intervjuer och insåg att jag saknade några citat ifrån den vänliga klubblagstränaren. När jag fick tag på honom var han mitt uppe i förberedelserna inför sitt födelsedagskalas. Kom bort senare, sa han. Väl på plats var kalaset i full gång. Jag fick mina citat, tog för säkerhets skull ytterligare en porträttbild. Innan jag gick blev jag erbjuden rått valkött. Och hur mycket jag än ville tycka om det smakade det inget vidare den här gången heller.

Text: André Spång